kritaen5a


Lucka 24 – miraklet pĂ„ BF-cupen
December 24, 2016, 16:35
Filed under: Uncategorized

DĂ„ var den Ă€ntligen hĂ€r – julafton! Det betyder att frĂ„n och med imorgon sĂ„ behöver REDAKTIONEN inte skriva fler jĂ€vla luckor. Vi ska lĂ€gga oss platt och erkĂ€nna att temat ”anekdoter” kanske inte var helt optimalt eftersom det har krĂ€vt mer tankemöda och arbete Ă€n vad vi Ă€r villiga att offra pĂ„ ER horungar. NĂ„lvĂ€l, gjort Ă€r gjort sĂ„ hĂ€r kommer den avslutande luckan.

Dagens lucka blir en Äterblick till sommarens BF-cup dÄ REDAKTIONEN mycket nesligt Äkte ur i kvartsfinalen mot ett gÀng rosenkindade pojkspolingar som knappt hade fÄtt tak över fontanellen Àn. (BF-cup Àr alltsÄ Bajen Fans Ärliga fotbollsturnering.)

Redan inför turneringen sĂ„ var lĂ€get prekĂ€rt, nödvĂ€ndiga vĂ€rvningar hade uteblivit och REDAKTIONEN fick helt enkelt stĂ€lla upp med en trupp dĂ€r den alltid sĂ„ viktiga spetskompetensen saknades.Som tur vad hade REDAKTIONEN det man i hockeysammanhang kallar för en enforcer. Dvs en person som vet hur man anvĂ€nder sitt vĂ„ldskapital för att ingjuta skrĂ€ck och tvivel i motstĂ„ndarna. Att denna medlem av REDAKTIONEN ocksĂ„ Ă€r utrustad med ett par snabba ben och ett i sammanhanget gott spelsinne gjorde att vissa trodde att han kanske skulle kunna bidra med den spets som laget var i sĂ„dant skriande behov av. Dessa förhoppningar grusades dock nĂ€r personen i frĂ„ga lĂ€t meddela att han pĂ„ grund av ovan nĂ€mnda vĂ„ldskapital blivit erbjuden ett jobb som dörrvakt pĂ„ ett rave kvĂ€llen innan, vilket han av monetĂ€ra skĂ€l tackat ja till. Än vĂ€rre blev situationen av att han inte skulle bli entledigad frĂ„n detta rave förrĂ€n 06 pĂ„ morgonen, samtidigt som laget skulle samlas klockan 07. Naturligtvis skulle han inte svika REDAKTIONEN, men det var alltsĂ„ en gravt sömnberövad spelare som var att vĂ€nta.

Vissa försökte tĂ€nka positivt och argumenterade för att ett dörrvaktsjobb kvĂ€llen innan tvĂ€rt om kunde vara positivt eftersom personen i frĂ„ga kanske skulle fĂ„ möjlighet att anvĂ€nda sitt vĂ„ldskapital och dĂ€rigenom hinna bli lite varm i klĂ€derna. Den som nĂ„gonsin varit pĂ„ en rave förstĂ„r naturligtvis att detta var rent önsketĂ€nkande eftersom 99,9% av alla mĂ€nniskor pĂ„ ett rave Ă€r vĂ€cka pĂ„ E eller LSD och sĂ„ledes Ă€r helt ointresserade av nĂ„gon form av konfrontation. LĂ€get var alltsĂ„ nu sĂ„dant att REDAKTIONEN skulle tvingas  stĂ€lla upp med en halvkomplett trupp dĂ€r flera spelare var lĂ„ngt ifrĂ„n nĂ„gon slags formtopp. Mot bakgrund av detta förstod trĂ€narstaben att en person skulle bli viktigare Ă€n andra nĂ€mligen den ack sĂ„ növĂ€ndiga – LAGDRUIDEN!

TrÀnarstaben kallade till krismöte med den nyligen tilltrÀdde lagdruiden för att berÀttade om lÀget. Druiden förstod genast att det skulle komma att krÀvas en sjuhelvetes mix av elixir, medikamenter och österlÀndsk lÀkekonst för att fÄ skutan pÄ rÀtt köl och började genast förbereda sig inför en tuff uppgift.

Till slut kom dÄ dagen för turneringen. VÀderleken var god, solen sken och naturen hade onekligen gjort sitt bÀsta för att ge REDAKTIONENS brokiga lagbygge sÄ bra förutsÀttningar som möjligt. Samtliga spelare ur den decimerade spelatrupppen var pÄ plats, sÄ Àven den sömnberövade enforcerkaraktÀren som i samanahanget ÀndÄ sÄg ganska frÀsch ut. REDAKTIONENS förstod dock att tiden till slut skulle komma  honom och signalerade Ät druiden att genast skrida till verket. Och  druiden  fick onekligen slita. Spelarna pumpades fulla med bÄde det ena och det andra i bÄde pulver, tablett och flytande form. Men! Medikamenterna tog smak och REDAKTIONEN gick som en kemisk ÄngvÀlt genom det inledande gruppspelet. Optimism spred sig nu genom truppen och den hÄrt arbetande druiden fick ryggdunkar och uppmuntran för ett vÀl utfört arbete.

Lyckan blev dock kortvarig. REDAKTIONENS framfart hade fÄngat organisatörernas intresse, vilka nu lÀt meddela att det skulle bli ett fyra timmar lÄngt speluppehÄll innan finalarena. Den officiella förklaringen var att man ville ge lagen en chans att vila, men den som har huvudet pÄ skaft förstÄr naturligtvis att den egentliga intentionen var att skjuta REDAKTIONEN i sank. Ett sÄ lÄngt uppehÄll skulle nÀmligen med all sÀkerhet göra att tiden kom ikapp REDAKTONEN.

REDAKTIONENS lagdruid förstod att lÀget var akut och gjorde sitt bÀsta för att ingjuta kemiskt mod i den alltjÀmt kroknande spelartruppen. Han gjorde ett tappert försök att fÄ fart pÄ lagets sömnberövande enforcer, men denne tycktes falla allt djupare in i slummer för varje minut som gick. Efter att ha kÀmpat i motvind en lÀngre stund insÄg druiden att vissa var bortom rÀddning. Det var bara var en spelare pÄ vilken medikamenterna fortfarande tycktes ha en gynnsam effekt, och druiden bestÀmde sig dÀrför att lÀgga allt kemiskt krut pÄ denna pjÀs. Vi kan för enkelhetens skull kalla honom för Santiago

Santiago uppvisade till skillnad frÄn de övriga nu ett strÄlande humör och en energi som bara tycktes öka i takt med druidens behandlingar. Han joggade runt, drog skÀmt och kom med skamliga förslag till truppens enda kvinnliga spelare. Till slut var sÄ den evighetslÄnga vilan över och det var nu dags REDAKTIONEN att spela kvartsfinal, mot en samling gÀngliga pojkar som REDAKTIONEN i normala fall antagligen hade plöjt över som en skördetröska. Men nu var lÀget som det var och REDAKTIONEN masade sig ut pÄ planen med tunga steg. Undantaget var Santiago som tog en sista dos av driudens hopkok och med fjÀderlÀtta steg sprang ut pÄ grÀset.

Matchen sparkade igÄng och REDAKTIONEN lyckades för en stund tÀnda till, men det tog inte lÄng tid innan verkligheten började komma ikapp. Byten gjordes i parti och minut för att undvika fullstÀndig kollaps samtidigt som det ena baklÀngesmÄlet efter det andra trillade in. Undantaget var Santigago som sprang runt likt en gasell pÄ planen. NÀr matchen vÀl var över och den nedriga förlusten ett faktum sÄ hade Santiago spelat oavbrutet utan att sÄ mycket som att titta Ät avbytarbÀnken. UtifrÄn det rÄdande lÀget sÄ var detta inget annat Àn ett mirakel.

Efter matchen var törsten stor och delar av REDAKTIONEN bestÀmde sig för att mötas upp pÄ en lokal taverna. Santiago var fortfarande pÄ ett utmÀrkt humör och lovade att ansluta, men först ville han belöna sig lite. Han sa adjö och begav sig med raska steg till en av stadens alla österlÀndska massagesalonger. En liten kvinna tog emot honom och lovade att med fast hand knÄda honom till belÄtenhet. Santiago lade sig ner och tÀnkte med glÀdje tillbaka pÄ dagens bragd. Samtidigt bankade, drog och slet den lilla kvinnan i Santiagos lekamen för allt vad hennes smÄ nÀvar höll.

NÀr massagetiden började lida mot sitt slut stannade kvinnan upp och frÄgade om Santiago möjligen var intresserad av att fÄ ett glatt avslut pÄ massagen. Santiago nickade medgivande och accepterade den merkostnad som det glada avslutet skulle innebÀra. SÄ hÀr i efterhand hade det nog varit av god sed av honom att Àven berÀtta för kvinnan om alla de lÀkemedel som pumpade runt i hans blodomlopp. För trots sina mÄnga uppiggande effekter hade de fÄtt en direkt motsatt effekt pÄ Santiagos potens, och den stackars kvinnan stod nu helt oanades inför en mycket svÄr uppgift.

Kvinnan skred till verket och drog med sina smÄ hÀnder sÄ att svetten lackade, men det glada avslutet lyste med sin frÄnvaro. Hon bytte hand, men snart var Àven den handen lika trött som den andra samtidigt som lÀget var alltjÀmt oförÀndrat. Santiago kÀnde dock ingen stress. De hade gemensamt kommit överens om ett pris som garanterade ett glatt avslut och tids nog skulle det nog komma.

Den lilla kvinnan frÄgade om nÄgot var fel, men Santiago bara log och försÀkrade henne om att allt var i sin ordning. Kvinnan suckade och torkade svetten frÄn sin panna. Hon applicerade lite lotion och Ätergick till arbetet. Hon slet och slet och precis nÀr hon nÀstan tappat kÀnseln i sina armar sÄ kom  sÄ till slut det efterlÀngtade avslutet. Santiago frustade till, stÀllde sig upp och tackade kvinnan med ett handslag som hon tyvÀrr var allt för svag för att besvara.DÀrefter tog han en taxi till tavernan dÀr REDAKTIONEN vÀntade. De frÄgade vad som tagit sÄdan tid och han förklarade sin frÄnvaro. KvÀllen fortlöpte sedan under idel glada miner. Santiago höll hov och gjorde sÄ mÄnga djupdyk ner i druidens lÀkemedelslÄda att denne i ilfart fick ta en taxi hem till en druidkollega för pÄfyllning.

SÄ vad i helvete Àr dÄ sensmoralen i denna anekdot frÄgar ni er? Jo sensmoralen Àr den att med rÀtt resurser och rÀtt kunskap sÄ kan Àven den mest oslipade diamant utrÀtta stordÄd. Historien lÀr oss ocksÄ att den som vÀntar pÄ nÄgot gott har all rÀtt att vÀnta sÄ lÀnge som hen önskar. Slutligen lÀr den oss ocksÄ att det Àr utomordentligt jÀvla dumt att vara ordningsvakt pÄ nÄgot rave natten innan du förmodas axla ansvaret i en livsviktig fotbollsturnering!



Lucka 23
December 24, 2016, 10:54
Filed under: Uncategorized

HerrejÀvlar vilket satans sjÄ att dra den hÀr jÀvla Julkalendern förbi mÄlsnöret.
NÄ, det fÄr bli bonusmaterial frÄn den gamla goda tiden.

Ode to Volleybollbruden.

REDAKTIONEN vill med denna lucka skicka en extra julhÀlsning, inte bara till Volleybollbruden, utan alla Ni kÄta kvinnor som Gud inte var sÄ generös emot. Ni som fÄr ta kvart i 3-raggen bland de mÀn som fan inte borde fÄ knulla alls. Men Volleybollbruden hittade guld. I denne REDAKTIONSmedlems ungdom var dyngfyllan ofta ett faktum.
SÄ Àven denna kvÀll. Förmodligen pÄ Göta KÀllare eller Engelen. VÀl kÀnda köttmarknader.

Det finns bara fragmentariska minnen kvar frÄn denna amorösa natt. Jag hamnar i en lÀgenhet i Skanstullstrakten. Trevligt inrett och snart Àr det full fart i sÀnghalmen. Ett ragg Àr alltid ett ragg. Och det finns ju en standard att sÀtta sÄ som i allt REDAKTIONEN gör blir det en 100%-ig insats. Med allt vad det innebÀr.

I takt med att sommarnatten börjar ljusna och fÄglarna kvittra pÄ allvar sÄ börjar det klarna för mig att det ser ut som att jag fÄtt Lisa De Leeuw i sÀng.

lisade

Triggad och lite starstrucked (bespara oss apropÄerna) blir det lite extra hett kommande timme.
Men den fysiska aktiviteten brÀnner alkoholen som det verkar. Det Àr inte Lisa. Hon snackar inte ens engelska.
FrĂ„ga om namn gör man inte. Även om det primĂ€ra med rĂ„ge fĂ„r anses avklarat.

Nu börjar det gĂ„ upp för mig att detta Ă€r inget vanligt hemslĂ€p…
Rikligt rödhÄrig överallt, likblek, helkroppsfrÀkning, valkigt överviktig med gropar i lÄren och en mycket speciell odör. Flyktinstinkten gör sig med ens pÄmind. Plötsligt skÀrps alla sinnen.

Abort mission kommer frÄn ledningscentralen och ursÀkter börjar formuleras och hasplas fram, baksmÀllan kommer annalkandes som ett Inter Cuity tÄg i full pelt. Snabb koll i spegeln. Röd i nyllet. JÀrnsmaken i munnen fÄr sin förklaring. Det hÀr hÄller pÄ att utvecklas till nÄgot helt annat Àn euforin över att ha fÄtt med sig en amerikansk porrstjÀrna hem.

NÄgot om att ringa hörs innan Volleybollbruden (som hon alltid kommer att kallas i legenden) sÀger att det var den bÀsta natt hon upplevt. Hon Àr sÀkert 15 Är upp pÄ mig och trots lovorden Àr det svÄrt att ta till sig.
Men som den trooper och gentleman man var blir det en av nöden ihoptotad lögn om att den var hon som fick REDAKTIONEN att go all night.

DÄ kommer det lika klassiska som odödliga svaret:
Jag har fĂ„tt min fina kropp tack vare Volleybollen….”

Det blir för mycket. Ut i trapphuset och kaskadspyr. Grannarna tittar ut och ser en rÀtt trasig kille som med klÀder i olag och ett ansiktet tÀckt i en kaka av koagulerat blod, stÄ och spy. Det stÀnger sin dörr igen. Dags att dra. Och det snabbt. MEN Àven om Ären har gÄtt sÄ finns det fortfarande en förnimmelse kvar av Volleybollbrudens intimdoft kvar. Den gick inte att fly ifrÄn. Den framtvingar ofelaktigt samma reflex varje gÄng.

OM du numer, vÀldigt gamla, Volleybollbrud lÀser hÀr och kÀnner igen dig. Hör av dig. MÄnga som hört storyn genom Ären vill komma i kontakt med dig.

Du Volleybollbrudens trĂ€nare, för jag vet att du sĂ€kert lĂ€ser, du kunde fan kört mer fys. Dagens Volleybollbrudar ser fan inget ut som gĂ„rdagens…



Lucka 22
December 22, 2016, 19:27
Filed under: Uncategorized

I utkanten av en stor förort bodde en gĂ„ng en fattig stĂ€dare med sin fru och sina tvĂ„ barn. Barnen hette REDAKTIONEN . Pappans arbete gav inte sĂ„ mycket betalt och ett Ă„r nĂ€r det varit missvĂ€xt blev maten sĂ„ dyr att han inte hade rĂ„d att köpa mat till sin familj. PĂ„ natten kunde han inte sova utan försökte komma pĂ„ vad han skulle ta sig till. Han stönade och sa till sin fru: ”Vad skall det bli av oss? Hur skall vi kunna ge barnen mat, nĂ€r vi inte ens har till oss sjĂ€lva.”
”Jag vet vad vi skall göra.” svarade kvinnan, ”Tidigt i morgon bitti tar vi med barnen in till plattan. DĂ€r tĂ€nder vi en brasa för dem, ger dem varsin kaka hasch  och gĂ„r sedan till vĂ„ra arbeten och lĂ€mnar dem kvar ensamma. De kommer inte att hitta hem igen och dĂ„ behöver vi bara mat till oss tvĂ„.”
”Nej!”, utropade mannen, ”Det vill jag inte göra.” Hur skulle jag kunna lĂ€mna mina stackars barn pĂ„ plattan? De vilda pundarna skulle komma och slita dem i stycken.”
”Din idiot!” sa hon, ”I sĂ„ fall mĂ„ste vi alla dö av hunger. DĂ„ kan du  lika gĂ€rna bygga vĂ„ra kistor.” Hon lĂ€mnade honom inte i fred, förrĂ€n han till slut gav efter. ”Men jag tycker vĂ€ldigt synd om de stackars barnen”, sa mannen.

De tvĂ„ barnen hade inte heller sovit eftersom de varit sĂ„ hungriga och hade hört allt vad deras styvmamma hade sagt till deras pappa. REDAKTIONEN grĂ€t förtvivlat och sa till ”Nu Ă€r det slut med oss.”
NĂ€r de gamla hade somnat, steg ett av REDAKTIONSbarnen upp, tog pĂ„ sig sin jacka, öppnade dörren och smög ut. MĂ„nen sken och de vita kanylerna, som lĂ„g framför huset glittrade som silverpengar. Hans stoppade sin jackas fickor fulla med de vita kanylerna, sedan gick han tillbaka och sa till det andra REDAKTIONSbarnet ”Lita pĂ„ mig, lilla bror, och sov lugnt, Gud kommer inte att överge oss.” Sedan lade han sig i sin sĂ€ng igen.

I gryningen, innan solen gĂ„tt upp, kom styvmodern in och vĂ€ckte barnen och sa: ”StĂ„ upp era slöfockar! Vi skall Ă„ka in till stan för att baxa ved.” Hon gav en liten bit hasch till dem var och sa: ”HĂ€r fĂ„r ni till er middag, men Ă€t ingenting innan dess för ni fĂ„r inget annat.” det ena barnet stoppade haschet innanför förklĂ€det, eftersom det andra barnet hade sina fickor fulla med stenar. Sedan gick de tillsammans in i  skogen. NĂ€r de gĂ„tt en kort stund, stannade barnen och tittade tillbaka mot huset. SĂ„ gjorde han gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng.
” vad Ă€r det du tittar efter?” sa fadern, ”Du kommer ju efter, glöm inte hur man anvĂ€nder benen.”
”Jag tittar efter min vita katt, som sitter pĂ„ taket och vill ta farvĂ€l av mig”.
Kvinnan sa dĂ„: ”Dumbom, det Ă€r inte din lilla katt, det Ă€r morgonsolen, som skiner pĂ„ skorstenen”. REDAKTIONSbarnet hade emellertid inte tittat efter katten utan hade med jĂ€mna mellanrum tagit en kanyl ur fickan och lagt pĂ„ vĂ€gen.

NĂ€r de nĂ„tt  till plattans mitt, sa pappan: ”Nu barn, samla ihop lite ved sĂ„ skall jag tĂ€nda en brasa till er, sĂ„ att ni inte blir kalla.” barnen  samlade ihop kvistar till en brasa, hög som ett litet berg. Pappan tĂ€nde brasan och nĂ€r den brann för fullt sa styvmannan: ”LĂ€gg er nu ner och vila vid brasan. Vi gĂ„r in pĂ„ NK och baxar guld. NĂ€r vi Ă€r klara kommer vi hit och hĂ€mtar er”

Barnen satte sig vid brasan och vid middagstid rökte de lite av sitt hasch. NĂ€r de hörde ljud som lĂ€t som yxhugg trodde de att pappan var nĂ€ra. Det var dock inte en yxa utan en avbruten gren som gungade i vinden och slog mot en stam. SĂ„ smĂ„ningom föll de i sömn. NĂ€r de vaknade hade det blivit mörkt. Ena barnet började grĂ„ta och sa: ”Hur skall vi hitta ut ur stan nu?” Men brodern tröstade honom och sa: ”VĂ€nta bara lite tills mĂ„nen börjar lysa, sĂ„ skall vi nog hitta.” Efter en stund lyste mĂ„nen upp staden. Hans tog dĂ„ sin broders hand och följde de smĂ„ kanylerna han lagt ut, som nu sken som silvermynt och visade dem vĂ€gen. De gick hela natten och i gryningen kom de till pappans hus. De knackade pĂ„ dörren och nĂ€r styvmamman öppnade dörren och sĂ„g barnen sa hon: ” Era elaka barn, varför har ni sovit sĂ„ lĂ€nge i skogen? Vi trodde aldrig ni skulle komma tillbaka.” Pappan gladdes dĂ€remot eftersom det hade gjort honom ont i hjĂ€rtat att lĂ€mna dem kvar ensamma.

Inte lĂ„ngt dĂ€refter blev det Ă„terigen dĂ„liga tider i landet och barnen hörde en kvĂ€ll sin styvmamma sĂ€ga till pappan: ”All mat Ă€r slut igen, vi har en halv limpa cigg kvar, det Ă€r allt. Barnen mĂ„ste lĂ€mna oss, vi tar dem Ă€nnu lĂ€ngre in i staden sĂ„ att de inte kan hitta tillbaka igen. Det finns inget annat sĂ€tt att rĂ€dda oss sjĂ€lva!” Mannens hjĂ€rta var tungt och han tĂ€nkte: ”Det borde vara bĂ€ttre att dela det sista brödet med barnen.” Styvmamman ville inte lyssna pĂ„ honom utan förebrĂ„dde honom och skĂ€llde pĂ„ honom. Den som sĂ€ger A mĂ„ste sĂ€ga B och nu mĂ„ste han göra som han gjorde förra gĂ„ngen.

Barnen hade varit vakna och hört hela samtalet. NĂ€r de gamla hade somnat, steg det ena barnet Ă„terigen upp och skulle gĂ„ ut och plocka kanyler, men styvmodern hade lĂ„st dörren, sĂ„ han kunde inte komma ut. Han tröstade Ă€ndĂ„ sin bror och sa: ”GrĂ„t inte, broder, sov lugnt, Gud kommer att hjĂ€lpa oss.”

Tidigt pÄ morgonen kom styvmodern och tog barnen ur sina sÀngar. De fick sitt hasch men det var nu Ànnu mindre Àn det varit förra gÄngen. PÄ vÀg in till stam smulade Hans sina kanyler i fickan och med jÀmna mellanrum stannade han till och kastade dem pÄ marken.

” varför stannar du och tittar dig omkring?” sa fadern, ”skynda pĂ„.” ”Jag tittar efter min lilla duva som sitter pĂ„ taket och vill ta adjö med mig”, svarade barnet. ”Dumbom!” sa styvmamman, ”Det Ă€r ingen duva. Det Ă€r solen, som lyser pĂ„ skorstenen.” Hans fortsatte emellertid att kasta kanyl efter kanyl pĂ„ vĂ€gen.

Styvmamman ledde barnen Ă€nnu djupare in i staden, till en plats, dĂ€r de aldrig varit förut. Sedan gjordes Ă„ter en stor brasa och styvmamman sa: ” Bara sitt hĂ€r, barn och nĂ€r ni blir trötta kan ni sova en stund. Vi gĂ„r in pĂ„ NK och baxar burberry kepsar nĂ€r vi Ă€r klara, kommer vi och hĂ€mtar er.”
NĂ€r det var dags för middag, delade bröderna sitt hasch. SĂ„ smĂ„ningom föll de i sömn. KvĂ€llen kom, men ingen kom för att hĂ€mta de stackars barnen. De vaknade inte förrĂ€n det var mörka natten. den ena brodern tröstade den andra och sa : ”VĂ€nta bara Greta tills mĂ„nen lyser starkare sĂ„ att vi ser de kanyler jag lagt pĂ„ vĂ€gen. De kommer att visa oss vĂ€gen hem.” NĂ€r mĂ„nen lyste upp den mörka natten gav de sig ivĂ€g, men de hittade inte nĂ„gra kanyler. Alla de tusentals narkomaner som fanns i staden hade tagit upp varenda liten kanyl.

”Vi skall snart hitta vĂ€gen ut”. Men det gjorde de inte. De gick hela natten och hela nĂ€sta dag ocksĂ„ men de hittade inte ut ur staden. De blev vĂ€ldigt hungriga eftersom de inte hade nĂ„got att Ă€ta förutom nĂ„gra fĂ„ wienerbröd de snott av en horunge som de hittade. De var nu sĂ„ trötta att benen inte lĂ€ngre bar dem, sĂ„ de lade sig ner under ett tak och somnade.

Det var nu tre dagar sedan de hade lĂ€mnat sin fars hus. De började gĂ„ igen, men de kom hela tiden allt djupare in  staden. Om inte nĂ„gon hjĂ€lp kom snart skulle de dö av hunger och utmattning. Vid middagstid sĂ„g de en snövit fĂ„gel, som satt pĂ„ en gren och sjöng sĂ„ vackert att de blev helt betagna och stannade för att lyssna. NĂ€r sĂ„ngen var slut, spred den ut sina vingar och flög före dem. De följde efter och efter en stund sĂ„g de ett litet hus. NĂ€r de kom nĂ€rmare sĂ„g de att vĂ€ggarna var byggda av ladd, taket av E och fönstren var gjorda av rent heroin. ”Vi fĂ„r passa pĂ„ att fĂ„ oss en god mĂ„ltid.”  ”Jag tar lite av taket och du, min bror, kan ta lite av ett fönster. Det kommer att smaka sött.” Hans strĂ€ckte sig upp och bröt lite av taket för att kĂ€nna hur det smakade och brodern lutade sig mot ett fönster och knaprade lite pĂ„ det.

“Knaperi knaperi knus, vem Ă€r det som pundar pĂ„ mitt hus?” Kraxades det inifrĂ„n stugan.
“Det Ă€r bara vindens sus, som viner runt ditt hus”, svarade barnen och fortsatte att Ă€ta utan att lĂ„ta sig störas. Barnet som tyckte om smaken pĂ„ taket rev loss en stor bit av det och det andra barnet tryckte ut en hel ruta ur ett runt fönster och satte sig att mumsa pĂ„ den. Plötsligt rycktes dörren upp och en snut, lika gammal som bergen runt om dem kom ut. barnen  blev sĂ„ rĂ€dda att de tappade allt de hade i hĂ€nderna. Den gamla snuten lade huvudet pĂ„ sned och sa: ”O kĂ€ra barn, vem har fört er hit? Kom in och stanna hos mig, Ingenting farligt kommer att hĂ€nda er.” Hon tog deras hĂ€nder och ledde in dem i huset. God mat sattes fram till dem, mjölk, pannkakor med socker, Ă€pplen och nötter. EfterĂ„t bĂ€ddades tvĂ„ smĂ„ sĂ€ngar med rena, vita lakan, som barnen fick lĂ€gga sig i. De trodde de hamnat i himlen.

Den gamla snuten hade bara lÄtsats vara snÀll. I verkligheten var han en elak konstapel, som lurade smÄ barn som kom förbi. Han hade byggt det lilla huset bara för att locka dit dem. NÀr ett barn hade lurats in i huset, dödade han det, kokade det och Ät upp det.
HĂ€xor har röda ögon och kan inte se lĂ„ngt, men de har ett bra luktsinne. De kan kĂ€nna doften av mĂ€nniskor nĂ€r de kommer nĂ€ra. NĂ€r barnen kom nĂ€ra henne, skrattade han hĂ„nfullt och sa: ”Nu har jag dem och de skall inte komma undan!”

Tidigt nĂ€sta morgon, innan barnen vaknat, var snuten redan uppe och nĂ€r han sĂ„g barnen med sina fylliga och rosiga kinder muttrade han för sig sjĂ€lv: ”Det kommer att bli en lĂ€cker mĂ„ltid!”  Sedan tog han det ena barnet med sina skrumpna hĂ€nder och bar honom till en bur dĂ€r han lĂ„ste in honom. ”Han kommer sĂ€kert att skrika, men det kommer inte att hjĂ€lpa”, tĂ€nkte snuten. Sedan gick han tillbaks till det andra barnet, ruskade om honom sĂ„ att hon vaknade och skrek: ”StĂ„ upp din latmask! HĂ€mta vatten och koka nĂ„got gott till din bror. Han Ă€r i en bur dĂ€rute och mĂ„ste bli fet. NĂ€r han blivit fet skall jag Ă€ta upp honom.” Barnet började grĂ„ta förtvivlat men det var förgĂ€ves för hon tvingades att göra som den elaka snuten ville.

Och nu lagades det god mat till stackars barnet i buren . det andra barnet dĂ€remot, fick inget annat Ă€n krĂ€ftskal. Varje morgon gick snuten ut till buren och skrek: ”Unge, stick ut ett finger sĂ„ jag kan se om du blivit fet.” barnet stack dĂ„ istĂ€llet ut ett litet avgnagt ben till honom. Den gamla snuten hade dĂ„liga ögon och trodde att det var barnets finger. Hon kunde inte förstĂ„ varför han inte blev fet.

NĂ€r fyra veckor gĂ„tt och barnet fortfarande var mager, blev snuten otĂ„lig och ville inte vĂ€nta lĂ€ngre. ”Unge”, skrek han, ”sĂ€tt fart och hĂ€mta lite vatten.” Om han sĂ„ Ă€r mager eller fet i morgon sĂ„ kommer jag att döda honom och koka honom”. Brodern grĂ€t hjĂ€rtskĂ€rande nĂ€r han tvingades att hĂ€mta vatten. TĂ„rarna strömmade ner över hans kinder. ”SnĂ€lla Gud, hjĂ€lp oss”, ropade han mellan tĂ„rarna. ”Om Ă€ndĂ„ de vilda pundarna fĂ„ngat oss och Ă€tit upp oss, dĂ„ hade vi Ă„tminstone fĂ„tt dö tillsammans.” ”HĂ„ll din mun!” sa den gamla snuten, ”Det dĂ€r kommer inte att hjĂ€lpa dig.”

Tidigt nĂ€sta morgon tvingades brodern ut för att hĂ€nga upp grytan med vatten och tĂ€nda elden. ”Nu skall vi baka först.” sa snuten, ”Jag har redan vĂ€rmt upp ugnen och knĂ„dat degen.” Hon knuffade den stackars brodern ut till ugnen, varifrĂ„n man hörde elden knastra. ”Kryp in,” sa snuten, ”och se om den Ă€r tillrĂ€ckligt varm sĂ„ att vi kan sĂ€tta in bröden.” NĂ€r barnet vĂ€l kommit in i ugnen skulle snuten stĂ€nga luckan och lĂ„ta honom tillagas dĂ€rinne och Ă€ta honom ocksĂ„. Men barnet förstod vad hon tĂ€nkte göra och sa: ”Jag förstĂ„r inte hur jag skall göra. Hur kommer jag in?”
”Din dumma gĂ„s”, sa snuten. ”Dörren Ă€r stor nog. Se, jag kan krypa in sjĂ€lv!”, sa han och kröp upp och stack in huvudet i ugnen. DĂ„ gav barnet snuten en knuff sĂ„ att han Ă„kte in i ugnen. Barnet stĂ€ngde dĂ„ snabbt ugnsluckan. snuten började skrika vĂ„ldsamt av smĂ€rta, men barnet sprang ivĂ€g och lĂ€t den elaka snuten brinna ihjĂ€l.

 



Lucka 21
December 21, 2016, 19:09
Filed under: Uncategorized

REDAKTIONENS dundersuccé, Julkalendern, rullar pÄ mot sin destination.
Som om det inte rÀckte med en illuster dubbellucka igÄr blir det en trippellucka (aka KinderÀggslyckalucka).
En teaser pĂ„ kommande Dokument (ℱ kvasiseriös media som för en gĂ„ngs skull lĂ€gger ner mer Ă€n en pisskvart pĂ„ ett reportage) blandat med en sprĂ„kutvecklande anekdot, kryddat med sex och Nordkorea i en fullkomligt hisnande lucköppning.
HĂ„ll tillgodo nu Era runkhundar.

REDAKTIONEN har i tidigare bloggposter förklarat diskrepansen mellan den vardaglige horungen (egentligen vem som helst man kÀnner akut behov att utsÀtta för missfirmelse) och den riktiga horungen (vars mamma de facto Àr en köpetös).

Dagens lucka har sin start sÄ tidigt som lördagen den 14 februari 2009 kl 15.00. Föga visste REDAKTIONEN vilket sÀrdeles plÄgsamt fotbollsÄr som lÄg framför oss nÀr vi var fullt upptagna att förkovra oss i diverse nutidshistoria.
P1 förkunnade att det var dags för en dokumentÀr. Det rÀckte med att en medlem hörde ordet Pyong-Yang för att han bad övriga hÄlla kÀften och höjde volymen.

Det visade sig vara en fett Àkta dokumentÀr och ett par svenska luder/lyxeskorter som bjudits ner till Pyong-Yang för att trÀffa och mingla i sÀllskap med ingen annan Àn Kim Il-Sung.

kim
För de av er som vill ha en riktigt interaktiv luckjĂ€vel föreslĂ„r vi att Ni lyssnar pĂ„ den underhĂ„llande dokumentĂ€ren hĂ€r –> : http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/84561?programid=909

REDAKTIONEN blev nyfikna pÄ vad fan som egentligen hÀnde och hittade snart den artikel i kvalitetspublikationen Lektyr som nÀmns i reportaget. HÀr har ni pÄ ett par dynamiskt gryniga bilder pÄ anekdotens huvudperson.

paresandefot
DokumentÀrens Mona som i sjÀlva verket heter nÄgot annat tog en stund att leta fram. Men REDAKTIONEN hittar fanimej alltid vad vi söker. Eftersom Mona egentligen har ett lÀtt igenkÀnnbart namn (bÄde innan och efter efternamnsbytet) var det en smal sak att hitta henne. Numer en piffig milf med hyfsat jobb och avkommor.

Med det avklarat sÄ föll det i glömska. Men sÄ för inte sÄ lÀnge sedan hamnade REDAKTIONEN i en sÄn dÀr situation vi vanligtvis talar tyst om. Vi tvingades umgÄs med vanligt folk pÄ vanligt folks sÀtt.
Trevligt och intetsÀgande. Prat om jobb, barn, bostad, bil och vÀder i ett synnerligen icke dynamiskt och alldeles för nyktert tillstÄnd. En sann plÄga vÀrre Àr det mesta. SÄ nÀra hjÀrtstillestÄnd och flat-lining man kan befinna sig.

DÄ gÀller det att fördriva tiden bÀsta man kan. Ranka brudarna i rummet efter pÄsÀttbarsskalan. Men nÄgon FPB fanns inte att skingra Ängesttillvaron mörka sinne med. DÀremot fanns givetvis en sÀrskilt enerverande jÀvla horunge. Och givetvis hamnar REDAKTIONEN sÄ smÄningom i samma sÀllskap som horungen och REDAKTIONEN Àr tvungna att frÄga Ànnu en gÄng vad horungen hette eftersom det var helt ointressant första gÄngen det kom pÄ tal.
Men som av en slump sÄ kommer efternamnet pÄ tal och det börjar med ens klarna för REDAKTIONEN.

REDAKTIONEN: -Heter din mamma möjligtvis XXXXXX?
Horungen: -Ja, hur kan du veta det?
REDAKTIONEN: Det kÀndes logiskt. Förresten, hÄller du pÄ dif?
Den, numer bekrÀftade, riktige horungen: -Hur kunde du gissa det?
REDAKTIONEN: -Det kÀndes fullkomligt logiskt.

SĂ„ tĂ€nk pĂ„ det. Det Ă€r en liten vĂ€rld vi lever i. Det kanske inte bara Ă€r en horunge du möter pĂ„ stan. Det kan vara en riktig horunge. Dyker upp i de finaste sammanhang ibland…..



Lucka 19 och 20 – Den lĂ„nga psykadeliska dubelluckan
December 21, 2016, 01:42
Filed under: Uncategorized

Jaja era otÄliga jÀvla horbarn vi VET att vi ligger lite efter med lucköppnandet. Men hÀr kommer en dubbellucka sÄ nu Àr vi fiffigt nog tillbaka pÄ banan igen. HAH!

Det var  hur som helst en gĂ„ng en sommarkvĂ€ll i ett annat land för nĂ„gra Ă„r sedan. REDAKTIONEN och en polare hade varit ute och druckit öl hela dagen och de satt nu i köket i vĂ„r AirBnb-lĂ€genhet och surrade om ditten och datten. Efter ett tag kom REDAKTIONEN pĂ„ att de nog borde ta lite LSD, för de hade köpt sig ganska rejĂ€lt av den varan. Sagt och gjort – fram med lapparna!

lsd.jpg

Alla som nÄgonsin provat LSD förvÄnas nog över hur nÄgot som Àr sÄ litet kan ha sÄ stor effekt. Den som doppat tÄrna lite djupare i den psykadeliska sjön lÀr sig ocksÄ snabbt att man lÀtt kan fÄ lite mer effekt Àn man kanske hade önskat bara genom att höja doseringen litegranna. Det kan gÄ hur bra som helst att stÄ pÄ nÄgot Rave i vÀstberga nÀr man kÀkat en halv eller en hel lapp, men tar du dubbelt sÄ mycket, dÄ blir det inte sÄ jÀvla mycket rejvande. REDAKTIONEN visste om detta, men eftersom REDAKTIONEN inte skulle pÄ nÄgot rejv, utan mest satt i ett kök och snackade skit sÄ kÀndes tvÄ lappar helt rimligt. I alla fall dÀr och dÄ, antagligen eftersom REDAKTIONEN var rejÀlt packad efter en hel dag pÄ supen, vilket egentligen inte alls Àr nÄgon fördel i den hÀr sortens sammanhang. Att inleda en psykedelisk resa med att först konsumera nÄgot som starkt reducerar en förmÄga att fatta rationella och genomtÀnkta beslut rekommenderas alltsÄ inte.

NÄvÀl, tillbaka till handlingen! REDAKTIONEN och polaren fortsatte surra och vÀntade att lapparna skulle kicka in. Efter ett tag kom de första effekterna, som vÀxte och vÀxte och vÀxte. Till slut förstod varken REDAKTIONEN eller polaren sig sjÀlva eller varandra lÀngre och beslöt sig dÀrför att sÀga gonatt och gÄ in pÄ sina respektive rum.

VÀl inne i sitt rum la sig REDAKTIONEN i sin sÀng för att försöka hitta nÄgon slags harmoni. Det visade sig vara svÄrt. Tillvaron kÀndes snarare mer och mer oharmonisk. En jÀvligt oÀkta vibb spred sig genom REDAKTIONENS kropp och ut i rummet. Kefft!

Plötsligt hördes skramlande frÄn polarens rum. Den bullrade och dÄnade och det lÀt som att ett fönster öppnades. REDAKTIONEN hade nu utvecklat kraftig paranoia och var övertygad om att ljudet var frÄn polaren som bestÀmt sig för att hoppa ut genom fönstret. REDAKTIONEN tÀnkte att det kanske vore lÀmpligt att kontrollera om det verkligen var sÄ illa, men insÄg lika snabbt att den eventuella synen av polaren liggandes i en blodig pöl inte var nÄgot som REDAKTIONEN var redo att hantera i sitt nuvarande skick.  Polaren fick helt enkelt klara sig sjÀlv. De hade varsin psykadelisk skÀrseld att vandra genom. MÄ kraften och styrkan vara med honom, tÀnkte REDAKTIONEN.

Nu började det bli riktigt jĂ€vla stökigt. REDAKTIONEN stirrade i taket dĂ€r tvĂ„ taklampor tycktes tala till honom. Det var som att REDAKTIONENS tankar kom ut genom lampan. Samtidigt rörde sig resten av rummet i konstiga vĂ„gor. Det kröp och snurrade i vĂ€ggarna. Rummet liksom andades. Tankar snurrade, glömdes bort, kom tillbaka, försvann, dök upp igen, började om, försvann, blev nya tankar, som försvann, dök upp, började om, glömdes bort

.totalt jĂ€vla kaos. REDAKTIONEN hade fastnat i en allt mer accelererande loop av galenskap.

REDAKTIONEN började till slut att tvivla pÄ bÄde verkligheten och sin egen existens. Var det hÀr pÄ riktigt? Var REDAKTIONEN pÄ riktigt? Har nÄgonting nÄgonsin varit pÄ riktigt?

lsdpatterns

REDAKTIONEN kÀnde nu en alarmerande panik. Det kÀndes bokstavligen som att REDAKTIONEN skulle trilla ut frÄn verkligheten och aldrig komma tillbaka. REDAKTIONEN försökte parera  paniken genom att tÀnka pÄ riktiga kÀnslor, riktiga minnen, riktiga grejer i syfte att skapa nÄgon slags hÄllbar lÀnk mellan sitt medvetande och den fysiska verkligheten.

NĂ„gonstans i denna hĂ€rdsmĂ€lta tĂ€ndes en idĂ©. Kanske vore det bra att föra nĂ„gon slags loggbok? Om saker skrivs ner, borde de ju ha intrĂ€ffat pĂ„ riktigt, tĂ€nkte REDAKTIONEN och tog fram sin laptop. Med smattrande fingrar skrev REDAKTIONEN ner smĂ„ noteringar i stil med ”06.45 – Upplever separation frĂ„n det egna jaget
..” ”06.45 Vad Ă€r skillnaden pĂ„ mig och lampan? Är det ens nĂ„gon? Kanske ett?”. Osv
.

Plötsligt slog en sentimental kÀnsla ner som en blixt genom REDAKTIONEN. Om REDAKTIONEN skulle sluta existera och trilla in i nÄgot slags ickeexisterande vakum sÄ var det ju fett mÄnga som REDAKTIONEN skulle sakna? REDAKTIONEN började skriva en lista över dessa personer..i nÄgon slags kronologisk kompisordning.

Plötsligt fĂ„r REDAKTIONEN Ă„terigen panik! Loggboken! Var det verkligen en sĂ„ klok idĂ©? All denna galenskap som antecknats. Vad hĂ€nder om man lĂ€ser sĂ„nt i nyktert tillstĂ„nd? DĂ„ kanske man blir permanent galen? LOGGBOKEN MÅSTE FÖRGÖRAS! DELETE DELETE DELETE!

Efter att verkligen försĂ€krat sig om att loggboken var förgjord, sĂ„ lindade REDAKTIONEN in sig i ett lakan. REDAKTIONEN kĂ€nde sig otröstlig. Full av sorg och mörker. KĂ€nslor som mĂ„ste ut, omedelbart! REDAKTIONEN satte dĂ€rför pĂ„ lite musik. Valet föll av nĂ„gon oklar jĂ€vla anledning pĂ„ Mariah Carey – Hero och dĂ€refter Barry Manilow – Mandy. BĂ„da lĂ„tarna gick rakt in i sjĂ€len och fick REDAKTIONEN att böla som han inte gjort sedan han var ett litet REDAKTIONSBARN. Men efter dessa evighetslĂ„nga skrĂ€cktimmar sĂ„ kĂ€ndes det vĂ€lbehövligt. Katarsis, som de gamla grekerna brukade sĂ€ga.

mariah

HĂ€r nĂ„gonstans slockande REDAKTIONEN. Det blev svart, helt enkelt. Antagligen hade den rejĂ€la fyllan – ovanpĂ„ vilken lapparna hade konsumerades – ett finger med i spelet. NĂ€r REDAKTIONEN vaknade var dock allt back to normal igen. NĂ€stan i alla fall. Av nĂ„gon anledning hĂ€ngde det vĂ„ta lakan och filtar upphĂ€ngda i precis hela rummet. Det var ocksĂ„ smĂ„ vattenpölar hĂ€r och var i rummet. Bredvid sĂ€ng en lĂ„g ocksĂ„ resterna av en Edamer-ost. NĂ„gon hade gnagt pĂ„ den sĂ„ bara en slags sĂ„gtandad kontur fans kvar av osten. Mycket mĂ€rkligt, tyckte REDAKTIONEN.

Allt kĂ€ndes faktiskt lite suddigt. Vad hade egentligen hĂ€nt? Svaga minnen. Men sĂ„ fĂ€llde REDAKTIONEN upp sin dator som genast började spela Mariah Carey – Hero pĂ„ full volym
.och dĂ„ mindes REDAKTIONEN allt igen.



Lucka 18 (sen pĂ„ grund av det skenande missbruket)
December 19, 2016, 22:02
Filed under: Uncategorized

Lucka 18 kommer likt lucka 16 ta er in i vÄldets fantastiska vÀrld.

Anekdoten utspelar sig i Stockholm efter en blöt kvÀll dÀr REDAKTIONEN skulle trycka i sig en kebab innan vi skulle dra vidare till en efterfest. Denna hÀndelse har senare kommit att benÀmnas som det stora kebabslaget pÄ Söder.

REDAKTIONEN hade precis slagit sig ner för att börja Àta Àr nÀr en dyngrak liten Thaibrud kommer in i lokalen. Hon skriker, gormar och stör de andra gÀsterna. Thaibruden gastande blir alltmer pÄfrestande och tillslut sÄ tröttnar REDAKTIONEN och ber vÀnligt men bestÀmt Thaibruden att sÀtta sig ner och dra igen kakhÄlet. TillrÀttavisningen faller dock inte i god jord och det lilla yrvÀdret gör plötsligt ett utfall mot REDAKTIONENS bord och vÀlter samtidigt  ut REDAKTIONENS kebab.

Den förlorade kebaben fÄr REDAKTIONEN att tÀnda till pÄ alla cylindrar och Thaibruden skÀlls ut efter noter, vilket fÄr en viss lugnande effekt. Men plötsligt kommer ett gÀng killar in i lokalen. Det visar sig vara bekanta med Thaibruden och attackerar omgÄende REDAKTIONENS bord. REDAKTIONEN besvarar attacken och ett rejÀlt handgemÀng utbryter.

Efter en stunds vevande och nÄgra kliv Ät fel hÄll har REDAKTIONEN hamnat i en trÀngd position och Àr plötsligt inringad av tre snubbar med mord i blicken. REDAKTIONEN agerar snabbt och greppar tag i första bÀsta tillhygge vilket visar sig vara en kebabtallrik, vilken REDAKTIONEN med all kraft drÀmmer i huvudet pÄ en första angriparen. SmÀllen fÄr angriparen att förlora medvetandet och denne faller till marken som en fura. Genast försöker en ny angripare gÄ till attack, men Àven han fÄr smaka pÄ kebabtallrikens vrede och faller medvetslös till marken över sin redan stupade kamrat.

Den tredje angriparen har nu förstÄtt spelets regler och plockar sjÀlv upp en kebabtallrik som han drÀmmer i huvudet pÄ REDAKTIONEN.  Slaget resulterar dock bara i en halvtrÀff och REDAKTIONEN lyckas hÄlla sig pÄ benen (men fÄr likvÀl ett rejÀlt jack som senare behövdes syn med ett gÀng stygn). Angriparen ser med bÄde förvÄnad och imponerad blick pÄ REDAKTIONEN och och vÀljer dÀrefter att lÀmna lokalen springandes med sin vimmelkantiga vÀnner.

Och vad har vi dÄ lÀrt oss av denna anekdot? Jo, tvÄ saker.

  1. Ge fan i REDAKTIONENS kebab.
  2. TrÀng aldrig in en jÀrv i ett hörn.
  3. Med en tung kebabtallrik och en bra sving kan man slÄ hela vÀrlden med hÀpnad.

Vad som hÀnde med Thaibruden Àr oklart. Kanske stÄr hon fortfarande och vÀlter ut kebabtallrikar pÄ nÀtterna, eller sÄ har hennes saga fÄtt en nÄgot mer happy ending.



Lucka 17
December 17, 2016, 11:55
Filed under: Uncategorized

Under julen ska man vara snÀll. DÀrför tÀnkte REDAKTIONEN nu bjuda alla er halvdana tjackpundare pÄ en lektion i hur man sÀkrar kvalitetsladd i frÀmmande lÀnder. SpÀrra upp drogögonen, slÀng i er det sista strecket och lÀs noga nÀr vi tar er med pÄ en resa i utmÀrkt street-smartness och briljant droghandlar-finess.

Det hela utspelar sig pÄ den numera ökÀnda Portugalresan. Det var 2007 eller nÄt och REDAKTIONEN var i Portugal för att kolla Bajen och dra i sig en obscen mÀngd droger av olika slag.

Efter nÄgra dagars kraftigt knarkande, pÄ olika obskyra barer runt om i Lissabon, var REDAKTIONEN rejÀlt förbannade pÄ det portugisiska laddets sviktande kvalité. Som rutinerade knarkare visste vi att det fanns bra bitar i landet, och var nu fast beslutna att hitta den gyllene kÀllan.

Efter att ha lagt vÄrt lÀskigt kÀnsliga öra mot gatan fick vi höra att dörrvakterna Àr de som ska sitta pÄ de bÀsta kontakterna. Vi studsar fram till första bÀsta dörrvakt som snabbt svarar att han har ett bra nummer.

Möte bestÀms med kranen, som dyker upp med tre polare i en bil. Vis av erfarenhet Àr dock medlemmarna skeptiska till att denna kontakt verkligen ska kunna fixa kvalitetsbitarna.

Efter en kort diskussion lÀggs följande plan fram till kranen: Okej vi litar inte ett skit pÄ er, sÄ ni fÄr lÀmna en av era polare hos oss som gisslan. NÀr vi har testat laddet och Àr nöjda med kvalitén fÄr ni tillbaka er polare.

Kranen ser lite konfunderad ut men pekar till slut pÄ en spinkig, krullhÄrig figur som stÄr lite bakom och sÀger: han kan stanna.

Sagt och gjort. REDAKTIONEN och den krullhÄrige krabaten (som visade sig heta Miguel) gick till en bar för att invÀnta varorna.

StÀmningen gÄr att skÀra i med kniv pÄ baren. REDAKTIONEN sitter i en ring runt Miguel i vad som kÀnns som flera timmar (men snarare Àr 20 minuter). Han kunde inte ett ord engelska men det gick inte att ta miste pÄ blickarna som sa: Du dör om inte dina vÀnner fixar bra ladd.

Till slut kommer Miguels vÀnner tillbaka med en ansenlig mÀngd av det vita guldet. Samtliga medlemmar i REDAKTIONENS gÀng testar laddet och kan med sammanbitna kÀkar konstatera att det Àr nÄgot av det bÀsta de provat (vilket inte sÀger lite).

Med ett vĂ€nligt men bestĂ€mt handtag tackas Miguel för den “trevliga pratstunden” och lĂ€mnas över till sina vĂ€nner igen. Kranen fĂ„r betalt och alla Ă€r nöjda. REDAKTIONEN fortsĂ€tter sedan festa loss i suspekta grĂ€nder tills nĂ„gon gĂ„ng pĂ„ eftermiddagen dagen efter.

För att sammanfatta sÄ att till och med den mest efterblivna gnaget-pundaren fattar:
1. Hitta en kran som du tror Àr bra.
2. HĂ„ll en av hans polare gisslan utan att prata med honom.
3. Testa laddet sjÀlv innan du pröjsar.