kritaen5a


Lucka 22
December 22, 2016, 19:27
Filed under: Uncategorized

I utkanten av en stor förort bodde en gång en fattig städare med sin fru och sina två barn. Barnen hette REDAKTIONEN . Pappans arbete gav inte så mycket betalt och ett år när det varit missväxt blev maten så dyr att han inte hade råd att köpa mat till sin familj. På natten kunde han inte sova utan försökte komma på vad han skulle ta sig till. Han stönade och sa till sin fru: ”Vad skall det bli av oss? Hur skall vi kunna ge barnen mat, när vi inte ens har till oss själva.”
”Jag vet vad vi skall göra.” svarade kvinnan, ”Tidigt i morgon bitti tar vi med barnen in till plattan. Där tänder vi en brasa för dem, ger dem varsin kaka hasch  och går sedan till våra arbeten och lämnar dem kvar ensamma. De kommer inte att hitta hem igen och då behöver vi bara mat till oss två.”
”Nej!”, utropade mannen, ”Det vill jag inte göra.” Hur skulle jag kunna lämna mina stackars barn på plattan? De vilda pundarna skulle komma och slita dem i stycken.”
”Din idiot!” sa hon, ”I så fall måste vi alla dö av hunger. Då kan du  lika gärna bygga våra kistor.” Hon lämnade honom inte i fred, förrän han till slut gav efter. ”Men jag tycker väldigt synd om de stackars barnen”, sa mannen.

De två barnen hade inte heller sovit eftersom de varit så hungriga och hade hört allt vad deras styvmamma hade sagt till deras pappa. REDAKTIONEN grät förtvivlat och sa till ”Nu är det slut med oss.”
När de gamla hade somnat, steg ett av REDAKTIONSbarnen upp, tog på sig sin jacka, öppnade dörren och smög ut. Månen sken och de vita kanylerna, som låg framför huset glittrade som silverpengar. Hans stoppade sin jackas fickor fulla med de vita kanylerna, sedan gick han tillbaka och sa till det andra REDAKTIONSbarnet ”Lita på mig, lilla bror, och sov lugnt, Gud kommer inte att överge oss.” Sedan lade han sig i sin säng igen.

I gryningen, innan solen gått upp, kom styvmodern in och väckte barnen och sa: ”Stå upp era slöfockar! Vi skall åka in till stan för att baxa ved.” Hon gav en liten bit hasch till dem var och sa: ”Här får ni till er middag, men ät ingenting innan dess för ni får inget annat.” det ena barnet stoppade haschet innanför förklädet, eftersom det andra barnet hade sina fickor fulla med stenar. Sedan gick de tillsammans in i  skogen. När de gått en kort stund, stannade barnen och tittade tillbaka mot huset. Så gjorde han gång på gång.
” vad är det du tittar efter?” sa fadern, ”Du kommer ju efter, glöm inte hur man använder benen.”
”Jag tittar efter min vita katt, som sitter på taket och vill ta farväl av mig”.
Kvinnan sa då: ”Dumbom, det är inte din lilla katt, det är morgonsolen, som skiner på skorstenen”. REDAKTIONSbarnet hade emellertid inte tittat efter katten utan hade med jämna mellanrum tagit en kanyl ur fickan och lagt på vägen.

När de nått  till plattans mitt, sa pappan: ”Nu barn, samla ihop lite ved så skall jag tända en brasa till er, så att ni inte blir kalla.” barnen  samlade ihop kvistar till en brasa, hög som ett litet berg. Pappan tände brasan och när den brann för fullt sa styvmannan: ”Lägg er nu ner och vila vid brasan. Vi går in på NK och baxar guld. När vi är klara kommer vi hit och hämtar er”

Barnen satte sig vid brasan och vid middagstid rökte de lite av sitt hasch. När de hörde ljud som lät som yxhugg trodde de att pappan var nära. Det var dock inte en yxa utan en avbruten gren som gungade i vinden och slog mot en stam. Så småningom föll de i sömn. När de vaknade hade det blivit mörkt. Ena barnet började gråta och sa: ”Hur skall vi hitta ut ur stan nu?” Men brodern tröstade honom och sa: ”Vänta bara lite tills månen börjar lysa, så skall vi nog hitta.” Efter en stund lyste månen upp staden. Hans tog då sin broders hand och följde de små kanylerna han lagt ut, som nu sken som silvermynt och visade dem vägen. De gick hela natten och i gryningen kom de till pappans hus. De knackade på dörren och när styvmamman öppnade dörren och såg barnen sa hon: ” Era elaka barn, varför har ni sovit så länge i skogen? Vi trodde aldrig ni skulle komma tillbaka.” Pappan gladdes däremot eftersom det hade gjort honom ont i hjärtat att lämna dem kvar ensamma.

Inte långt därefter blev det återigen dåliga tider i landet och barnen hörde en kväll sin styvmamma säga till pappan: ”All mat är slut igen, vi har en halv limpa cigg kvar, det är allt. Barnen måste lämna oss, vi tar dem ännu längre in i staden så att de inte kan hitta tillbaka igen. Det finns inget annat sätt att rädda oss själva!” Mannens hjärta var tungt och han tänkte: ”Det borde vara bättre att dela det sista brödet med barnen.” Styvmamman ville inte lyssna på honom utan förebrådde honom och skällde på honom. Den som säger A måste säga B och nu måste han göra som han gjorde förra gången.

Barnen hade varit vakna och hört hela samtalet. När de gamla hade somnat, steg det ena barnet återigen upp och skulle gå ut och plocka kanyler, men styvmodern hade låst dörren, så han kunde inte komma ut. Han tröstade ändå sin bror och sa: ”Gråt inte, broder, sov lugnt, Gud kommer att hjälpa oss.”

Tidigt på morgonen kom styvmodern och tog barnen ur sina sängar. De fick sitt hasch men det var nu ännu mindre än det varit förra gången. På väg in till stam smulade Hans sina kanyler i fickan och med jämna mellanrum stannade han till och kastade dem på marken.

” varför stannar du och tittar dig omkring?” sa fadern, ”skynda på.” ”Jag tittar efter min lilla duva som sitter på taket och vill ta adjö med mig”, svarade barnet. ”Dumbom!” sa styvmamman, ”Det är ingen duva. Det är solen, som lyser på skorstenen.” Hans fortsatte emellertid att kasta kanyl efter kanyl på vägen.

Styvmamman ledde barnen ännu djupare in i staden, till en plats, där de aldrig varit förut. Sedan gjordes åter en stor brasa och styvmamman sa: ” Bara sitt här, barn och när ni blir trötta kan ni sova en stund. Vi går in på NK och baxar burberry kepsar när vi är klara, kommer vi och hämtar er.”
När det var dags för middag, delade bröderna sitt hasch. Så småningom föll de i sömn. Kvällen kom, men ingen kom för att hämta de stackars barnen. De vaknade inte förrän det var mörka natten. den ena brodern tröstade den andra och sa : ”Vänta bara Greta tills månen lyser starkare så att vi ser de kanyler jag lagt på vägen. De kommer att visa oss vägen hem.” När månen lyste upp den mörka natten gav de sig iväg, men de hittade inte några kanyler. Alla de tusentals narkomaner som fanns i staden hade tagit upp varenda liten kanyl.

”Vi skall snart hitta vägen ut”. Men det gjorde de inte. De gick hela natten och hela nästa dag också men de hittade inte ut ur staden. De blev väldigt hungriga eftersom de inte hade något att äta förutom några få wienerbröd de snott av en horunge som de hittade. De var nu så trötta att benen inte längre bar dem, så de lade sig ner under ett tak och somnade.

Det var nu tre dagar sedan de hade lämnat sin fars hus. De började gå igen, men de kom hela tiden allt djupare in  staden. Om inte någon hjälp kom snart skulle de dö av hunger och utmattning. Vid middagstid såg de en snövit fågel, som satt på en gren och sjöng så vackert att de blev helt betagna och stannade för att lyssna. När sången var slut, spred den ut sina vingar och flög före dem. De följde efter och efter en stund såg de ett litet hus. När de kom närmare såg de att väggarna var byggda av ladd, taket av E och fönstren var gjorda av rent heroin. ”Vi får passa på att få oss en god måltid.”  ”Jag tar lite av taket och du, min bror, kan ta lite av ett fönster. Det kommer att smaka sött.” Hans sträckte sig upp och bröt lite av taket för att känna hur det smakade och brodern lutade sig mot ett fönster och knaprade lite på det.

“Knaperi knaperi knus, vem är det som pundar på mitt hus?” Kraxades det inifrån stugan.
“Det är bara vindens sus, som viner runt ditt hus”, svarade barnen och fortsatte att äta utan att låta sig störas. Barnet som tyckte om smaken på taket rev loss en stor bit av det och det andra barnet tryckte ut en hel ruta ur ett runt fönster och satte sig att mumsa på den. Plötsligt rycktes dörren upp och en snut, lika gammal som bergen runt om dem kom ut. barnen  blev så rädda att de tappade allt de hade i händerna. Den gamla snuten lade huvudet på sned och sa: ”O kära barn, vem har fört er hit? Kom in och stanna hos mig, Ingenting farligt kommer att hända er.” Hon tog deras händer och ledde in dem i huset. God mat sattes fram till dem, mjölk, pannkakor med socker, äpplen och nötter. Efteråt bäddades två små sängar med rena, vita lakan, som barnen fick lägga sig i. De trodde de hamnat i himlen.

Den gamla snuten hade bara låtsats vara snäll. I verkligheten var han en elak konstapel, som lurade små barn som kom förbi. Han hade byggt det lilla huset bara för att locka dit dem. När ett barn hade lurats in i huset, dödade han det, kokade det och åt upp det.
Häxor har röda ögon och kan inte se långt, men de har ett bra luktsinne. De kan känna doften av människor när de kommer nära. När barnen kom nära henne, skrattade han hånfullt och sa: ”Nu har jag dem och de skall inte komma undan!”

Tidigt nästa morgon, innan barnen vaknat, var snuten redan uppe och när han såg barnen med sina fylliga och rosiga kinder muttrade han för sig själv: ”Det kommer att bli en läcker måltid!”  Sedan tog han det ena barnet med sina skrumpna händer och bar honom till en bur där han låste in honom. ”Han kommer säkert att skrika, men det kommer inte att hjälpa”, tänkte snuten. Sedan gick han tillbaks till det andra barnet, ruskade om honom så att hon vaknade och skrek: ”Stå upp din latmask! Hämta vatten och koka något gott till din bror. Han är i en bur därute och måste bli fet. När han blivit fet skall jag äta upp honom.” Barnet började gråta förtvivlat men det var förgäves för hon tvingades att göra som den elaka snuten ville.

Och nu lagades det god mat till stackars barnet i buren . det andra barnet däremot, fick inget annat än kräftskal. Varje morgon gick snuten ut till buren och skrek: ”Unge, stick ut ett finger så jag kan se om du blivit fet.” barnet stack då istället ut ett litet avgnagt ben till honom. Den gamla snuten hade dåliga ögon och trodde att det var barnets finger. Hon kunde inte förstå varför han inte blev fet.

När fyra veckor gått och barnet fortfarande var mager, blev snuten otålig och ville inte vänta längre. ”Unge”, skrek han, ”sätt fart och hämta lite vatten.” Om han så är mager eller fet i morgon så kommer jag att döda honom och koka honom”. Brodern grät hjärtskärande när han tvingades att hämta vatten. Tårarna strömmade ner över hans kinder. ”Snälla Gud, hjälp oss”, ropade han mellan tårarna. ”Om ändå de vilda pundarna fångat oss och ätit upp oss, då hade vi åtminstone fått dö tillsammans.” ”Håll din mun!” sa den gamla snuten, ”Det där kommer inte att hjälpa dig.”

Tidigt nästa morgon tvingades brodern ut för att hänga upp grytan med vatten och tända elden. ”Nu skall vi baka först.” sa snuten, ”Jag har redan värmt upp ugnen och knådat degen.” Hon knuffade den stackars brodern ut till ugnen, varifrån man hörde elden knastra. ”Kryp in,” sa snuten, ”och se om den är tillräckligt varm så att vi kan sätta in bröden.” När barnet väl kommit in i ugnen skulle snuten stänga luckan och låta honom tillagas därinne och äta honom också. Men barnet förstod vad hon tänkte göra och sa: ”Jag förstår inte hur jag skall göra. Hur kommer jag in?”
”Din dumma gås”, sa snuten. ”Dörren är stor nog. Se, jag kan krypa in själv!”, sa han och kröp upp och stack in huvudet i ugnen. Då gav barnet snuten en knuff så att han åkte in i ugnen. Barnet stängde då snabbt ugnsluckan. snuten började skrika våldsamt av smärta, men barnet sprang iväg och lät den elaka snuten brinna ihjäl.

 

Advertisements

7 Comments so far
Leave a comment

Haha ni är så störda!

Comment by Transsylvanien

Skevare kan ingen vara !! 😉

Comment by motalamicke

Vad tycker redaktionen om tjack?

Comment by Kristoffer

Du menar livets elixir? Jodå vi gillar tjack. Tjack i näsan, tjack i munnen och tjack i röven.

Comment by kritaen5a

Jävligt störd lucka gör mig glad

Comment by Bajen

När kommer Lucka 23? Hur ska ni kunna följa upp denna?

Comment by Tommy stevens

Vilken benzo föredrar REDAKTIONEN?

Comment by antieventsupporter




Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s



%d bloggers like this: